Snart är det Helloween! ? Det är nog den roligaste högtiden av dem alla! Eller importerad högtid, eftersom vi firar Alla helgos dag, men den är inte lika skojig.
6-åringen ska på disco i skolan, givetvis blev 4-åringen avundsjuk, så nu ska han bjuda in grann-ungarna på ett eget Halloween party! 4-åringen vill klä ut sig till Bamse, så igår åkte jag till en secondhand hand butik. De butikerna är alltid kul, men extra bra när man ska klä ut sig. Jag hittade ett par blå hängselbyxor i en storlek om funkar, en blå mössa som får duga och sen skulle jag ha en brun-beige stickad tröja eller ännu hellre någon typ av lurvtröja i beige som Bamses överkropp. Det fanns ingen. Det fanns ingenting som kunde liknas vid päls! Men så satt hen bara där, Nallen.

Hen var perfekt! Samma storlek som sonen, armar, ben och huvud var till och med i ett stycke! Tanken på att sprätta upp hen, ta ur all fyllning (TVÄTTA) och istället stoppa i ett barn kändes en aning makaber, men va fasiken... Det var ju bara så perfekt!
Jag kom hem och visade mitt fynd. 4-åringen vill inte alls vara Bamse längre, han vill ha den jättestora Nallen i sängen. Jag har förklarat för honom att det vill inte jag. Nalle måste badas, och då måste stoppning ur annars torkar hen inte och så möglar hen.... och nej, just nu låtsas jag inte om att vi har en torktumlare...
6-åringen ska vara Slender Man. Är det någon som har en svart kostym, vit skjorta och slips i storlek 128?

Inbjudningskort till fredagens Halloween party!

Det vore väl någon form av tjänstefel om man öppnar upp en gammal bakblogg och inte bakar, så ni har jag bakat!
Jag gillar inte pumpa paj, jag har envist försökt att tycka om det då jag testat ett par olika recept, men icke! Nu hittade jag ett recept i senaste Medmera tidningen på en pumpakaka. Det liknar väldigt mycket ett recept på morotskaka men med pumpa (så klart) och en massa kryddor - ingefära, kardemumma, kanel och muskot! Jag håller just nu på att brygga mig en stor kopp te, för att provsmaka kakan.

Jag hat läst Pippi Långstrump för barnen den senaste månaden, nu dyker hon upp lite överallt. Vid middagsbordet började 6-åringen sjunga "Jungfru, jungfru kär" där texten i slutet blev "Ha ha ha, det går ju så bra, för Andersson och Pettersson och Långstrump och ja!" Jag ska absolut inte påstå att jag är något bättre själv, för jag envisas med att sjunga "Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skär..." fast jag vet att det inte är rätt.
Nu är teet klart!

     Man har inte roligare än man gör sig! Nu jäklar ska hallen bli användbar igen, den har varit ett kaos sen mitten av sommaren, nu är jag less! Risken med att "göra sig rolig" är att det blir lite snett och vindt, men just nu vill jag bara ha upp skiten! Snart är all tapet uppe, och då kommer nästa problem - det tar emot att borra hål i tapeten, speciellt när man inte är så klipsk (som jag) och det finns en risk att det blir fel. Men man kommer ingen vart om man inte vågar hoppa... 

Appropå att hoppa så körde jag Friskis & Svettis Mini-Röris 5 för fyra åringarna på förskolan i torsdags. De är ju för söta! Jag hade tänkt ut ett par "back-up-plans" för saker som jag tänkte kunde bli komplicerade när man inte kört passet tidigare, speciellt då det var ca. 30 barn kan det bli lite rörigt. Det blev rörigt i alla fall -jätterörigt! I min värld kändes konceptet att röra sig runt individuellt i en stor ring som ganska självklart. Det är det inte! Det fick jag erfara "the hard way". Det är ju bara att skratta och spela med, jag hittde metoder att styra upp det men det blev lite mer tidskrävande. Det ska bli roligt att komma ut och jobba och ha sådana här roliga problem att lösa hela dagarna - för det finns alltid en lösning!

Och hur som helst hade vi kul!  

Bojakka! Nu händer det!

Min lilla pluggbubbla börjar krackelera och jag tvingas inse att det finns en verklighet som väntar. Första jobberbjudandet damp ner som en smickrande bomb, men det är lite läskigt när man tvingas inse att snart är det dags att gå ut i verkligheten som en färdig (men aldrig fullärd!) förskollärare. Det är hög tid att börja fundera på vad jag vill utföra för mirakel, var och hur, och som alltid varför och för vem....

Men först lite muntlig redovisning!

Oj, vad länge sen det var sen sist! Egentligen ska jag skriva en text som helst ska bli klar idag, men så började jag läsa lite gamla inlägg och kom på en rolig sak min en son sa igår. Han har nu hunnit bli sex år och har fortfarande koll på allting. 

I sommras var vi på semester och bodde på hotell. Ett jättemysigt slott där de hade böcker utlagda överallt som man kunde titta i. Jag bläddrade i en bok medan vi satt och väntade på middagen, det var en bok om hur man planerar bröllop (få inte för er något nu - vi ska INTE gifta oss!!). Jag kommenterade hur okristligt dyrt allt är och sa väl något om att vi aldrig skulle ha råd att gifta oss (om vi ens velat). Hur som helst, igår morse bråkade sexåringen och den andra sonen som hunnit bli fyra, och då sa en av dem "Då säger jag till fröken!" - en klassiker! Men så kom de på att vi var hemma och frågade mig om det fanns någon fröken här. "Ja" sa jag "jag är fröken. Är man tjej och inte gift kallas man för fröken, och jag är ju inte gift, så jag är fröken." Senare när vi var på väg till skolan säger min sexåring "Jag vill inte bli fattig och tigga på gatan". Precis som i många andra städer har vi tiggare som sitter utanför mataffärer och tigger och vi har pratat med barnen om varför de gör det. "Men vi ska väl inte bli fattiga?" säger jag. "Jo men om du ska gifta dig, och inte vara fröken längre, då blir vi ju fattiga, för det var ju så dyrt att gifta sig."

Så för att inte oroa barnen koommer jag jagfortsätter med att vara ogift!