Direktlänk till inlägg 23 november 2015
Om exakt en månad drar vi igång julfirandet på allvar. Jag ser fram emot julen i år, jag ser ingen stress (en vecka innan jul kan jag ha hunnit ändra mig).
I bilen på väg till skolan i morse funderade jag på hysterin kring "Årets julvärd" i SVT. Grattis Gina Dirawi som fått den äran, men ett ännu större grattis för att du antog utmaningen. För det känns inte riktigt rättvist. Alla julvärdar jämförs med "the" Julvärd - Arne Weise, som var julvärd i 30(!) år (under denna 30-års period var det dock fyra år det inte var någon julvärd). Arne hade tjugosex år på sig att finslipa sitt framträdanden till perfektion. Hade gjorde inga större utsvävningar, utan höll sig till klassiska traditioner. Dagens julvärdar får chansen EN gång och aldrig mer. De ska lyckas med sin prestation, som sker under årets viktigast dag, på första försöket. För att bli ihågkomna måste de försöka vara nytänkande, men inte uppseendeväckande på ett negativt sätt. Det är en svår balansgång.
Hur vanligt är det att man ber en elitidrottare satsa på höjdhopp ena året och prestera till fullo och helst ta hem guldmedaljer i den sporten, för att nästa år kräva guld av samma idrottare i t.ex skidskytte?
Jag tycker att julvärdrarna bör få ett projektkontrakt som varar i tre år med möjlighet till förlängning. Det känns mer rimligt.
Lycka till Gina!
I dag kastar jag mig ut i det okända. Med skräckblandad förtjusning. Först på dagordningen blir att försöka lokalisera den dator som av misstag, på nåt sätt, fått mina senaste tre års studieanteckningar överförda till sig från mitt usb, som nu är tom...
Jag sitter på biblioteket idag, och tittar ut på snön som ruskar ner i stilla mak. Jodå, jag pluggar lite också. Om en vecka ska rapporten om 6 sidor samt bilagor lämnas in. Jag har långt ifrån läst all litteratur än, jag har inte lyssnat av och tran...