I dag kastar jag mig ut i det okända. Med skräckblandad förtjusning. Först på dagordningen blir att försöka lokalisera den dator som av misstag, på nåt sätt, fått mina senaste tre års studieanteckningar överförda till sig från mitt usb, som nu är tomt så när som på genvägar som inte leder någonstans... Förhoppningarna är höga samtidigt som jag blir lätt svimfärdig och kallsvettig på ryggen då jag känner att jag måste vara lite realistisk. 

Nästa problem som måste lösas är hur jag ska få fram intyg i färgkopior, när min egen kopiator vägrar samarbete. Varför gör skrivare alltid så, när man som mest behöver dem? Konklusion: Jag hatar tekniska apparater som lever sina egna liv - för trots vad min sambo säger så GÖR dom faktiskt saker av sig själva!

I slutet av dagen komer den riktiga utmaningen, att genom Friskis&Svettis leda ett inspirationspass för att öka rörelseglädje hos barn i förskola och skola. Eftersom jag inte har gått utbildning att lära ut hur och varför vi leder barnen till rörelseglädje måste jag "free base:a" lite. Här kommer svimningskänslan igen, och en osamarbetsvillig mage...

Men SEN får jag ta påskolv!! Det är så efterlängtat. Fem dagar jag inte behöver tänka på skolan alls. UNDERBART! 

Glad Påsk