Alla inlägg under oktober 2013
När jag skulle jag börja plugga sa jag att jag inte har självdiciplinen att sitta hemma och läsa, det är så lätt att man kommer på att man behöver tvätta, städa toaletter, att det vore kul att baka osv. BULLSHIT! Så fasiken att jag gör, däremot är det jättelätt att tänka "nä men jag tar en tur med cykeln nu när jag lämnat barnen på dagis". För jag skulle ju inte springa, för då blir man svettig och måste duscha och klä sig, sminka sig och tjoff så har en massa tid gått. Men när man cyklar, då blir man inte svettig. Jo tjena! Är det motvind och man har massor med kläder på sig blir man JÄTTEsvettig! Jag fick lov att duscha. Men precis när jag skulle kliva in i duschen kom jag på att när jag redan var uppvärmd och svettig borde jag ju passa på att köra lite armhävningar, sit-ups och annat sprattlande för att stärka musklerna. Oj, vilken tid det tog. Men NU är jag redo att plugga! (okej, jag har faktiskt kastat in en tvätt i tvättmaskinen också....) Men tänk vad klar i hjärnan jag är nu inför allt pluggande, tack vare mitt motionerande!
Det sa min 4-åring idag vid frukosten att hans hjärna är. Jag satt och läste en tidning och en annons från Blomster Landet dör upp. Den affären har vi varit i max 3 minuter för ett halv år sedan. "Den där affären ligger brevid Röda affären", berättade min son. Jag blev alldeles överrumplad, för det är ju helt rätt, "Oj, hur vissste du det?" sa jag. "Min hjärna hänger med!" sa sonen. Jag törs inte fundera på om det fanns en undermening i det hela han ville att jag skulle snappa upp, som att jag börjar bli gammal och trög...
På torsdag (31/10) är det Halloween! För en gångs skull har jag bemödat mig att i god tid kolla upp det. Så alla grannar, vänligen fyll era godisförråd. 4-åringen vill klä ut sig till vampyr, han hade till och med kollat ut att de har huggtänder på Blåa affären, "dom var inte så snygga, men dom får duga." Jag kom på hur jag ska klä ut 2-åringen: inte alls! Han är redan ett monster. Ett retsamt, kaxigt litet monster som kan skrämma det mesta skulle jag tro.
Åh, jag hade kommit på något fantastiskt som jag ville dela med er. Men först skulle jag springa lite, och städa huset, och så kom päronen förbi på fika, och sen var jag tvungen att fortsätta städa lite innan jagfick sätta mig vid datorn, och nu har jag glömt bort vad det fantastiska var... 
Istället har jag en annan fundering: Varför bajsar alla flugor på ett och samma ställe? Uppe i högra hörnet av tvskärmen var det en avsevärt större mängd bajs än på resten av teven. Likaså på våra matbords lampor, så är det alltid bajs nertill på kanten (våra lampor över matbordet är svartvita strutar i plast). Är det så att peremiär-bajsaren på en ny vara bestämmer vart det är legitimt att bajsa, och så fortsätter kommande flugor på samma ställe?
(Flea från RCHP, jag tänker mig att flugor känner ungeför så här...)
Idag har jag:
Produktiv dag!
Som en kalldusch i Sibirien slog det över mig här om dagen: Jag är en curlingmamma, av den absolut värsta sorten!
Egentligen så hade jag själv börjat ana det de senaste 1-2 åren. Min sambo, som är helt oskyldig till uppkomsten av min äldsta son, utan har bara försökt åtgärda de fatala misstag och reparera de skador jag åsamkat, och samtidigt försökt få en blind mor att se (eller inse) vad hon har gjort de senaste 14 åren, måste jag nu erkänna till hur rätt han har haft!
Jag har börjat studera till Förskolelärare, och första kursen tar upp olika kunskapsteorier. Många filosofer menar att barnet/eleven själv måste intressera sig för sitt lärande, ställa frågorna och själva vilja söka svaren, för att i princip över huvudtaget kunna ta in någon vettig kunskap, för att bli tänkare som reflekterar och blir goda samhällsmedborgare.
I går insåg jag inte bara att jag är curling mamma som serverat allt på silverfat, jag har serverat allt på ett förbaskat guldfat! Jag har inte bara gett honom svaren, jag har även ställt frågorna åt honom! Innan han själv insett vilken fråga som bör ställas! Min son har inte behövt vare sig göra någonting (jo, jag städar inte hans rum eller sorterar hans tvätt), eller tänka någonting!
Nu är frågan hur jag ska kunna "omprogrammera" honom, helst snabbt. Och så måste jag komma ur denna dåliga ovana. Och tänka på nya pedagogiska tillvägagångssätt med resterande barn...
Dessutom ska jag nog skapa en kurs för skolpersonal, så de snabbt kan se elever som får denna mentala "curlingmisshandel" och direkt gå på föräldrarna, och förklara vilken gigantisk ogärning de gör sina barn. Jag har (liksom många andra, skulle jag tro) skrattat lite förstrött åt dessa dumbomar till föräldrar som får det larviga öknamnet "curling"-föräldrar utan att till 100% (eller ens 50%) sätta mig in i vad det verkligen innebär.
Hur 17 bygger man upp ett intresse för lärande hos en person som aldrig behövt lära sig något?
Det var min äldsta sons svar på frågan varför han inte längre åt senap, lök osv, när han var liten.
Gud var länge sen jag var här, men nu kliar det i fingrarna!
Och så har ju saker och ting förändrats, jag har blivit student på gamla dar. Så här efter första hemtentan så känner jag att det vore bra om jag kom igång och skrev lite mer.
Baka blir det nog inte mycket med. Synd, för jag har en del fantastiska skapelser förevigade här. Brooklyn blackout-kakan är ju makalös!! 
Men jag gillar namnet, och har inte kommit på något bättre eller mer passande.
Jag är ganska stolt över mina inlägg, alltså text- och bildmässigt, hur ska jag komma in i de banorna igen?
Prestationsångest.
