Nu är de klara!

Man måste vara nog med att ta ut macorna ur ugnen i preciiiis rätt tid. De får inte vara för mjuka, då faller de sönder när man brer på smörkrämen. Och de får inte vara för hårda, då blir de torra och tråkiga...

Men så jäkla knepigt var det inte. Jag hade köpt smultronkulor sm jag skulle haft på macaronerna innan gräddning, men det glömde jag bort. Ja, jag är glömsk...

Jag förväntar mig snart ett argt brev ifrån Enköpings reningsverk, där de ber mig lägga av med allt förbaskade glitter! Ifall Enköpings vatten är glittrigt när det kommer ur kranen är det mitt fel/förtjänst! ;0)

Fredagsfika. 

Japp, nu är själva macaronerna klara.

Rosa.

Nu ska jag vispa ihop en smörkräm med smultronsmak att fylla dem med. Jag måste köpa fler bakplåtspapper i silikon, det gick så mycket bättre med det än med vanligt bakpapper, för på det fastnade allt det goda kletet som fanns inuti, på pappret när jag skulle lägga dem på ett fat för att svalna...

Nu har vi ätit lunch, vill man ha en lättare kvällsvard funkar det bra med den här:

PASTA MED SÖT-SYRLIG BACONSÅS

4pers

1 paket bacon (140g) tärnat/strimlat

2-3 dl babyspenat grovt strimlad

100 g majskorn (halv liten burk)

3-4 dl turkisk yoghurt vill man inte ha syrligt, eller
mindre syrligt, byter man ut mot creme fraich

1 tsk paprikapulver

2 msk tomatpure

salt & svartpeppar

Börja koka den pasta du önskar ha.

Fräs bacon och spenat i lite smör eller olja i en stekpanna.
Rör ner yoghurt/cremé fraich, majs, puré och kryddor. Låt stå och puttra ett
par minuter. Klart!

Mellansonen sa att han var sugen på spagetthi, så det kokade vi. Sen vet jag att han är väldigt förtjust i majs, och när vi satt och åt berättade han att han ääälskar bacon. Såsen var helt enkelt en riktgt lyckträff! En värmd baguette var smaskigt till.

Jag tittade på finalen av "Biggest loser" i går. Herrejösses vad duktiga de är!! -71 kg på 5 månader, det är ju helt galet!

Nu på morgonkvisten stod jag och funderade på nästa form av realitytävling då man ger sig på människors medicinska problem: "Biggest addict"!

Missbruk är ett stort problem i Sverige, och det finns inte pengar att sätta alla på rehab (och alla vill inte till rehab). Lås in dem på ett rum i ett slott, kasta till dem lite B-vitaminer och antabus och se vem som klarar sig bäst! I stället för träningscoacher kan det finnas psykologer. Jag tror det är nåt för framtiden. Remember were you read it first!!

  Jaha, så här blev min paj, hur blev eran? God också!

Nu ska jag leta macaronsrecept. Det är vad jag planerar att pyssla med i morgon -ifall alla barn tycker att det är ok, you nerver know!

Jag vill presentera er för mina, och mellansonens, vänner "Spöket och nyckelpigan". Åh, vilken barnbok det kan bli, kände jag nu! Fy jäklarn för den som snort! Jag har kommit igång med "Spelet om tron", pjäsen om Ansgars kristnande av Birka. Synopsiset är så när som färdigt, stora delar av manuset finns i mitt huvud. Det kanske blir nåt av det i alla fall? Mest fantastiskt är att jag har ett slut! Annars brukar jag skriva och skriva och skriva och vill liksom aldrig sluta, för det är så kul.

Det här är Spöket och Nyckelpigan. De bor tillsammans på ålderdomshemmet. Vi besöker dem nästan varje dag när vi går hem från dagis. "Hej Spöket! Hej Nyckelpigan!" säger min son och klappar spöket på huvudet. I vintras tänkte jag att vi kunde göra en halsduk åt Spöket, även om de står under tak så blåste de in kall snö på dem, men det ville inte min son. Jag undrar om han visste nåt jag inte vet? Spöken kanske måste ha det kallt ibland, precis som igelkottar och björnar, för att gå i ide. En dag när vi var och hälsade på Spöket och Nyckelpigan, skrämde en gammal tant oss. Hon satt på andra sidan glasdörren och sov i sin rullstol i strålar från den varma vintersolen. Vi såg henne inte först men sen fick min son syn på henne, han blev jätterädd. Nu kikar han alltid in genom dörren när vi är där. Jag undrar vilka de tre som saknas vid Spöket var? Utflugna barn? Avlidna vänner? Några som gått vilse och försvunnit?....

(Copyright Frida)

Eftersom jag hade missat att handla fiskpinnar, så blir det lördagens lax- och spenatpaj idag i stället. Jag tror det blir bra det med...

PAJDEG:

125 g smör

3 dl vetemjöl

2 msk vatten

Knåda, hacka eller hur ni vill bära er åt så att det blir en degklump av allt ihop. låt vila minst 30 min i kylen

Hacka under tiden....

INGREDIENSER:

typ en halv purjolök

2 dl lax, rökt eller gravad

1-2 dl spenat, beroende hur mycket du gillar de små bladen

en klump mozzarellaost (hur många g är det?)

Vispa ihop 3 äggulor och 2 dl grädde, blanda i det där du har hackat.

Kavla/kläm ut pajdegen i en pajform, nagga och förgrädda i 200 grader varm ugn i ca 8 minuter.

Ta ur pajskalet och pensla med ägg. Vicka i äggstanningen och allt i pajskalet och grädda i ytterligare 30-40 minuter tills stanningen har stelant.

Äts med bröd och en festlig sallad!

Nu är det dags för mig att förgrädda.

Bon apetit! 

Jag har, som jag tidigare nämnt, besökt stor-stan (Stockholm) i helgen. Jag och en väninna sammanstrålade där, bodde på hotell, (Åh, hotellfrukost!!) gick på musikal (Spamalot, liked a lot!) drack drinkar, shakade rumpa på Fasching, gick på museum, lärde oss lite mer om att åka tunnelbana, strosade runt - i vår alldeles egen takt utan att vaka över små barn som konstant är på väg åt helt fel håll, shoppade, missade tåget hem (inte jag...) och sov -hela nätter (förutom natten då vi shakade loss till halv fyra på morgonen) utan att få en fot i ansiktet eller på revbenen en enda gång!

Helt enkelt en underbar helg!

Men första natten tillbaka på landet så drömmde jag att jag var hemlös uteliggare som hängde ihop med ett gäng likasinade. Det var en deprimerande men även fantastisk dröm, när jag vaknade ville jag somna om och fortsätta drömma.

Fast nu var det inte nån typ av romantisering av hemlösas liv jag ville förmedla, utan det faktum att jag efter en helgvistelse i Stockholm drömmer om dem. Förr i tiden, låt säga för 15 år sedan, så hängde de flesta hemlösa i tunelbanans tunlar eller på Plattan, eller ja i trappan ner till Plattan, men nu strosar de omkring i gäng om två (räknas kanske inte som gäng då...) tre stycken på Drottninggatan. På plattan såg jag inte till en enda en, fast det kan bero på att det är mars, kallt och blåsigt. Det måste ju få räcka med att vara hemlös, man ska väl inte behöva dra på sig urinvägsinfektion också... Nere på tunelbanestationerna och under Centralstationen brukade det alltid vara ett par stycken som bjöd på musik och sång, men nix, det ekade tyst där nere.

Så hur ska jag tolka det här? De hemlösa har pengar, de behöver inte spela ihop till sin kvälls sjuttis för att få lite värme, de har pengar att spendera på Drottninggatan. De hemlösas problem är nu mer att hem saknas. det finns inga lediga lägenheter. Det finns ingenstans att tvätta sig eller sina kläder.

Låt mig gissa hur Stockholms stad kommer hantera problemet: De bygger fler tvättomater och tvättinrättningar för privat hygien!

 Min mamma beställde cerise maränger till sin födelsedag som är på lördag. Och här är dem! Jag tillbringade helgen i stor-stan (jag berättar mer om den sen, om jag hinner...) och då lyckades jag och min vännina lokalisera en liten butik som sålde livsmedelsfärger och smakämnen. En endaste ynka affär i hela Stockholm, ganska dåligt. Det här med cupcakes och fantastiska tårtor känns ju rätt stort just nu och har varit så ett tag... Hur som helst, då köpte jag rosa och lila färgpulver och tänkte att om jag blandar ihop det så borde det ju bli cerise. Jag lyckades något så när i alla fall. En del maränger blev mer ceris än andra. "En knivsudd färgpulver" sa expediten flera gånger att jag skulle använda "bara en knivsudd". Men jag använde en ganska stor kniv! Det såg ju bara svart ut när jag blandade ihop det, så det var bara att köra på känn. I övrigt är de här marängerna precis som de blå, med mintsmak, för jag är ju så korkad! Jag köpte även smultronessans som jag ska ha till mina maccroner, det hade ju blivit hur bra som helst om jag vickat i lite sånt i marängsmeten... Det är bra när hjärnan hänger med!

Jaha, smygreklam!   

Så här tjusug tunga fick man om man smakade på den lätt färgade smeten....

 Och så pensla på glitter på 70 maränger!

 Måhända en liten prinsessas dröm? Rosa maränger!

Och så var det det där med förvaring. Jag knyckte sonens pussellåda. Funkar fin-fint!