Optimistisk som jag är, klädde jag på mig och lillknodden och spännde fast oss i bilen. Efter 3,5 timmar på laddning borde det finnas tillräckligt med kräm i batteriet så att jäkelskapet startar. Nix. Batteriet var ännu segare nu, hur det nu är möjligt. Jaha, jag får åka in i kväll istället. Kan ju vara skönt det med, då slipper jag ha ett endaste litet barn med mig när jag ska handla! Tänkte testa på att göra Shepard´s Pie till familjen ikväll, men potatisarna är slut så jag får tänka om i matfrågan också. Min egen matfråga är inte så svår:

Gårdagens och dagens mat. Inte nog med att jag fuskade i fredags, när jag bakade brownies, det blev en kvar som jag blev "tvungen" att äta opp i lördags. Jag vill ju inte att mina barn ska bli överviktiga(re) och bli retade och få hälsoproblem på min bekostnad, så jag offrade mig. I söndags kväll var jag och sambon på bio, vi såg nya Hamiltonfilmen som överraskade rejält!. Sambon vill ha chips till bion, "Visst, då kan ju jag smaka nån, chips och potatis är ju samma sak, och jag får äta en potatis idag". Den där EN potatis hade jag i och för sig redan ätit till middag, men det finns ju en del potatisar som är JÄTTEstora, och det var nog den jag åt. Stor som en halv chipspåse ungefär... Små barnen hade vi lämnat till svärfar och sambo, och de bjöd på söndagslyx i form av ostbricka och rötjut! Va tusan, hade jag redan syndat kunde jag gott synda lite till! Resultatet av veckans ansträngningar blev +-noll. Men som min sambo poängterade, så hade jag i alla fall inte gått upp något i vikt! 

Jag hade planerat dagen så bra, först skjutsa mellansonen till dagis, sen åka med skruttis mot stan och ta en promenad i ett eljusspår där (för omväxlings skull) och sen handla tapet och mat och så hem och hämta plutten på dagis.

Jag programerade parkeringsvärmaren redan igår. Det känns ju lite lyxigt och modernt med en programmerbar bil, men ack vad jag bedrog mig! Stressad och varm efter att klätt på alla och fått in barnen i bilen, redan lite försenad, så startar inte biljäveln!!  Jag glömde helt bort "äsch", mina söner fick höra alla möjliga, och omöjliga svordomar. Mellansonen sa inte ett knyst, så det hela blev kanske för mycket till och med för honom, eller så koncentrerade han sig på att försöka lägga så många fula ord som möjligt på minnet...

Hela vägen promenerandes till dagis övade vi på "Ford är skit, Saab är bäst".

Tur i allafall att vi inte hade en tid att passa på annan ort, nu står bilbatteriet på laddning så jag hoppas kunna åka iväg efter lunch. bara jag kommer hem sen....

På G helt enkelt. Sambo har tagit mellansonen med sig in till stan för att köpa spackel och tapetklister. Nu jäklar händer det grejer! Själv har jag äntligen fått de där dyn- och kuddfodralen till soffan tvättade (fast än det stod att de inte fick tvättas...). Undrar om de hinner bli torra till påsk? ;0)

Annars har jag inte så mycket planer för dagen. Försöka roa (små)barnen på nåt sätt. Ta en sväng med "helvetesvagnen". Men jag vill inte att de somnar, i alla fall inte mellanknodden. Vi har lite problem med hans sovrutiner, framför allt när han ska läggas. Det är inte så länge sedan som man var tvungen att ligga med honom i vår säng i ungefär en timme, eller mer, innan han somnade. Först skulle man läsa sagor, jag brukade låta honom välja ut tre. Det hela slutade alltid med att jag somnade först, det var som om han inte somnade om inte jag sov först. Och det GICK inte att lura honom! En dag fick min sambo nog, och la honom helt sonika i sin lilla säng, gav honom "varmt mjölk", sa go natt, gick ut och stängde dörren. Å så var det bra med det! Den här veckan har han inte somnat innan kl 22, fast vi stoppar honom i säng strax innan 20. Det ska kissas tre fyra gånger, byta säng, nappen försvinner, vi ska ta nappflaskan osv. Jag trodde det skulle bli bättre om han inte sov middag, det gjorde han inte men han var fortfarande vaken 22.30 när jag gick och la mig. Men då somnade han snabbt, i sin säng till och med! Jag hoppas det blir skillnad nästa vecka när han är på dagis och inte sover middag. Hoppas hoppas...

Lille-skrutt är lite drygt sex månader, och har precis börjat sitta (förrgår). Han är så duktig, det går riktigt bra och han tycker ju själv att det är jättekul!

Nej, dags att börja planera lunch!

1 kokt ägg, vitt bröd och två ananasskivor för mig.

ska jag börja dela med mig av mina recept. Eller det är ju inte mina recept. Just nu håller jag på att beta av recepten ifrån den här boken, som jag fick i julklapp:

Jag rekommenderar boken starkt, i och för sig så har jag bara testet 2 recept, men det finns massor av spännande saker. Gillar man banan i bakverk så finns det ett och annat.

Eftersom jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att skriva av recept, så har jag fotograferat, med risk för att bli stämmd. Därför kommer jag alltid ha med en bild på boken när jag lägger ut receptet, för att på nåt sätt ge dem lite kred och reklam. Sån e jag. Eftersom recepten är från englad, så mäts allt i gram, jag har skrivit ner en liten omvandlingstabell som jag kan dela med mig av:

Det mest väsentliga. Och nu kommer receptet på brownisarna med frosting som jag bakade tidigare idag:

 Lycka till!

men jag gör mitt bästa! My craving for "bakning" is to big!, jag blev tvungen att ge efter tillslut. Vad tusan, vad gör man en trist, kall fredag för att hålla barnen (och sig själv) i schakt? Jo, man bakar förstås!

Det blev brownies med frosting. Det ser, låter och luktrar gott, men än så länge har jag bara smakat en smulkant stor som en fjärdedels 10-öring (ni som aldrig fått uppleva de fantastiska 10-öringarna kan fråga era föräldrar hur stora/små de var, eller i värsta fall mor/farföräldrar....) och en droppe frosting som hade hamnat på mitt finger. Jag gjorde bara en halv sats, det blev 6 browniebitar, men de är väldigt höga!...och mycket frosting på...

Jag tror risken är ganska stor att jag tuppar av vid första tuggan av ren sockerchock, jag blir alldeles svettig bara av tanken på att få äta en sån där.

Men först ska här hackas till taco till familjen, och kycklingsallad till mig. Nu måste jag ner och styra upp barnen som spelar tv-spel och tydligen sitter på varandra vad det låter. "Det var inte med mening" urskuldar sig mellansonen när lillpojken gråter....

Halva dagen har snart gått, och min soffa är fortfarande inte tvättad. Och rummet jag skulle förbereda inför helgens förberedelser är lika oförberett som igår. En maskin svarttvätt har pipit att den är klar, men kläderna har ännu inte kommit upp på tork. Däremot så har jag gjort en tjusig pärlplattebil, jag har gett mellansonen 5 kanintattueringar, jag har i allafall försökt fixa lite i småkottarnas fotoböcker innan vi allihop bröt ihop i ett enda stort vrål, och fruktstund var ett nödvändigt faktum.

Jag skulle behöva ringa min sambo och be honom köpa med lite grillad kyckling och majs hem, gärna tre citroner som jag vill baka en citron- och marängpaj på, och smaka en liten, liten pytte- pytteliten bit. Men min telefon är borta. Min sambo lånade den som väckarklocka eftersom hans som vanligt hade slut på batteri. Jag får lov att vänta tills stora sonen kommer hem från skolan, så att han kan ringa mig.

Jaha, nu har lillknodden somnat i mitt knä, det är väl nu jag ska gå och ta tag i allt som ska tas tag i...

Åh, när får man gå och lägga sig egentligen? Höll på att somna med minstingen i knät, när jag och mellis satt och la pussel. Konstigt egentligen, för lillskrutten sov rätt bra i natt, jag tror han bara åt två gånger, och mellankillen klättrade inte upp i min säng förän nån gång efter fem. Jag tror tröttheten infann sig ungefär samtidigt som jag var på väg hem med mellanplutten från dagis. Han fick välja väg hem, och det blev den långa vägen, extra lång om man ska kolla alla bilar på garageuppfarterna om det är "pappas bil" (märke med bilia) eller "mammas bil" (Fordmärke). Jag tror det är så han gör skillnad på dem. Pappa har dessutom en till bil, alla bilar med Skodamärke. Och så skulle han kolla sina egna skoavtryck, och så skulle han köra vagnen som då alltid gick snett, och så skulle han passa på att bli sur men till slut kom vi hem, då frös jag som en ödla i ett kylskåp!  

Jag får värma mig med en sån här senare:

Earl Gray Deluxe. Det blir mycket av den varan för att hålla hungern i schakt. I kväll fick jag ärtsoppa med färskt kött, jag fuskade lite och tog en knäckebröd macka med ost till också. Det är ju vad jag äter till frukost, och det står ju inte hur stora knäckebrödmackorna ska vara, så de två jag åt i morse kanske bara var en, och då hade jag ju en kvar, sparad till kvällen. Geschwint!

I går kväll kalasade jag på ett halvt kilo räkor och ett glas rödvin. Hade ju varit ännu trevligare om jag alls hade varit sugen på det... 

I morgon ska jag förbereda mellankottens rum inför helgens förberedelser inför tapetsering. Och försöka ta tag i den där soffan. Jag behöver VERKLIGEN tvätta alla kudd- och dynfodral. Jag föredrar att göra sånt på sommaren, det torkar fortare då, fast å andra sidan så är det ju nästan vädret som det brukar vara runt midsommar. ;0)

*suck* Dieter brukar ju vara bra för att få bort sockersuget, men det känner jag då verkligen inget av än. Jag är så himla sugen på att baka, men det kan jag ju inte göra, för jag får ju inte provsmaka något. Idag stekte jag pannkakor, jag ÄLSKAR pannkakor, men det blev inga för mig. När dieten är över ska jag steka en hel sats bara till mig själv! 

Nä, det ska jag ju inte..... 

Det är nog väldigt nyttigt att svälta sig själv ett par dagar då och då. Man lär sig att uppskatta det lilla man får istället för att som t.ex nu i jul, frossa i mat och godheter. Det är ju hemskt att säga, men jag kom knappt ihåg hur det känns att vara hungrig, jag tror inte att jag är ensam om det. Jag ser sååå fram emot morgondagens knäckebröd med ost, frukt och fisk, sen på kvällskvisten får jag unna mig ett halvt kilo räkor och ett glas vin -nice!

Det absolut tristaste med att gå på en (sträng) diet är att man blir så osocial. Det hade varit jättemysigt att bjuda över lite tjejkompisar med yngel och gå ut i skogen till en grillplats och grilla, men hur kul är det när man inte får äta korv?! Jag får väl leva på gemenskapen lixom, det brukar vara nog pyssel med smårackarna, så man brukar inte hinna med att äta själv ändå. Så var det det där med ved... Jag måste försöka ragga ihop lite ved. Nån som har en tre fyra klabbar tillskänks?