Jag håller på att lägga en sista hand på mellangossens nya rum. Den här klisterlappen behövde pillas bort från ett lock, så att inte barnen får några idéer... (Tack IKEA för lektipset!)

Jag blir inte riktigt nöjd. Det är nog gästsängen som gör det, och avsaknaden av tavlor, eller vad som helst, på väggarna. Det känns inte som ett kul barnrum :(

Annars har det varit en ganska trist söndag. Det började när jag klev upp och såg att det var vitt ute igen, tack och lov ändå att det bara var frost. Sen åkte jag och mellansonen på gympa, men då hade det snurrat till sig, så det fanns ingen ledare. Över huvudtaget har det varit en riktigt seg dag.

I morgon är det en ny vecka, hurra! Då kanske det kan hända lite skojiga saker igen!

 Godaste drinken i går. Det var överraskande, jag trodde den skulle bli för spritstark i smaken, men inte. Det är bara ljus rom, Kahlua och vanilglass ihopmixat. Smask! Den hivade jag i mig medan vi tittade på "Dumma mig", fantastisk film. Har fått alldeles för lite cred, tre gånger bättre än "Mästerkatten"! Tack Maria för tipset på filmen, och tack Vickan för drinktipset!

Det är väl vad libre betyder? Frihet. Jag firar lördagen med en Cuba-Libre-Wannabe, jag fick ta citron istället för lime, för jag glömde köpa lime på vägen hem. Jag lämnar aldrig barnen i bilen själva (förutom på min egen gargeuppfart då de sover) men nu skulle jag bara snabbt in på "´tatoil", och deras pappa var i telefonen på Bluetooth-högtalaren (hurra, vilka finesser det finns! Hurra för Ford!) så då gick det bra. Fast jag stressade bort limen, jag är tveksam till att bensinmacken har sådana exotiska frukter...

Nu är det Film-Tajm!!

Som liten växte jag upp med mina jämnåriga kusiner som bodde granne med mig. De har alltid, och är fortfarande, späda, smidiga och över huvudtaget vackra. Vi lekte ofta på deras "andra övervåning", som låg ovanför köket. Det var en gästlägenhet, med ett enda stort rum, utmärkt att dansa omkring i som balettdansöser. Mina kusiner skuttade fram ljudlöst som små feér, men jag som alltid har varit knubbig, klumpig, fåordig och lite ängslig av mig, dunsade fram som en annan flodhäst. Tillslut fick deras mamma nog av allt dunsande, och befarade att kökslampan skulle trilla ner vilken sekund som helst, så om vi inte genast slutade upp att brottas där uppe, skulle jag skickas hem.

Hotet om att skicka hem mig bet alltid hårt, efter som det kändes som om "straffet" bara var menat till mig, fastän vi var tre. I just det här fallet så var det ju faktiskt vänt till mig, eftersom det var jag som var dunderklumpen.

Alltid underlägsen, förutom på en punkt: Jag hade inget bebishår! Båda mina kusiner hade en extralugg, en stump hår som låg klistrat i pannan och som var omöjlig att göra sig kvitt. Ha! Jag hade minsann inget bebishår!

Tills nu. Jag är fortfarande knubbig och fåordig medan de fortfarande är smäckra och vackra, och utan bebishår men nu har JAG bebis hår! Det började kika fram för ungefär en månad sen, och blir bara värre och värre. Det ser ju för jäkligt ut! Jag har bokat tid hos min frisörska, jag hoppas innerligt att hon kan hjälpa mig. Men jag är rädd att min frisör också har en extra lugg, jag hoppas att hon har den där frivilligt...

Jag funderar just nu på vad jag ska hitta på för att fly huset ikväll. Mitt tålamod orkar inte mer skrikigt och argt 2,5-årigt barn.

Han dissade mig totalt när jag kom för att hämta på dagis. Jag försökte få på honom ytterkläderna, men det är i princip omöjligt när han är arg,  om man inte söver honom först. (Kan man köpa ether på apoteket? Hur skadligt är små doser, om det inhaleras ett par gånger i veckan? Nä, skämt åsido...) Jag lyckades få på båda stövlarna, och mössan i farten. Så han gick hem i långkalsoner och t-shirt. Efter halva vägen ramlade han i en vattenpöl, då fick jag på honom jackan, med bara 200 meter kvar tills vi var hemma kom han på att han ville ha gallonbyxorna.

Väl hemma ville han cykla lite, skönt tänkte jag, då kan jag sitta i solen med lillkillen och kolla igenom posten. Men det var ju något fel på trehjulingen, den åkte ju bara baklänges! Jag försökte förklara att han måste trampa FRAMÅT för att komma FRAMÅT. Men han envisades med att trampa baklänges, och blev (åter igen) flyförbannad och kastade cyklen som om den vore en studdsboll.

"Nä, vi går väl in då, men ställ in cykeln i garaget först." Efter att ha bråkat med cyklen medan han släpade den hela vägen till garaget, hivade han in den så det smällde om det inne i garaget. Väl inne var det avklädningen.

"Du KAN ta av dig gallonbyxorna själv, jag vet det!"

*Illllllvrål*

"Här, gör så här, ta tag i hängslet med ena handen och för igenom den andra armen. Klart! Nu fixar du den andra" "NEJ!!! Jag kan inteeee"

Sen fortsatte det med "Jag kan inteee" i 20 minuter till (kändes som en evighet) under tiden på nåt sätt så fick han av sig kläderna, då var det dags att ta på nya byxor. "Sätt dig på pottan och kissa först."

"NEJ!"

"Nej, nej...Då tar du på dig kalsonger och byxor" och protesterna fortsatte i ytterliggare fem minuter, sen blev det knäpptyst.

"...oj...." och runt om min son hade bildats en pöl av kiss.

"Sätt dig på pottan nu då"

Väl inne på toan så fortsatte skrikandet och gapandet i ytterliggare 15 minuter. Sen vet jag inte om en hjälpande storebror kom och styrde upp, det är inte omöjligt, jag hade flytt till övervåningen, men sen kom nästa illvrål "Naaaaaaapp!!"

*Phu* Tack och lov så ändras saker, eller som min stora son sa när han var liten (5) och inte ville äta den mat han ätit så många gånger tidigare "Saker och ting förändras".

Appropå förändring så har det varit så märkligt på sistonde, vi har lidit av dricksglasbrist. Hela tiden har vi fått lov att leta reda på "nödglas" för att det gapade tomt på hyllan där glasen står i vårt skåp. Jag trodde att vi drack mycket, nu när lillkillen också äter och dricker tillsammans med oss, så att glasen stod i diskmaskinen. Men så igår kväll, efter att jag bett min son hela veckan att ta ned två tallrikar och två glas som stått i hans rum, så kommer han ner med tallrikarna och NIO glas!

Mysteriet löst.

Dags att göra lite nytta.

Sola vore ju skönt ikväll...