Direktlänk till inlägg 25 september 2012
Jag sitter och letar schysta matematiska formler att plugga på inför Högskoleprovet. Det där med matten skrämmer mig en aning. Passar på att äta upp den sista tiramisun ifrån helgen. Jag testade att göra egen tiramisu. Det finns ju oändligt många recept på det där, jag plockade godbitarna och lade till en egen liten tvist.
TIRAMISU MED EN TVIST 8 portions glas
Ingredienser:
4 äggulor
5 msk strösocker
500 g mascarponeost
2 äggvitor
ca 12 st Savoiardikex (Ladyfingers)
ca 2 dl starkt, kallt kaffe
Någon god likör eller liknande, mängd efter smak. Jag tog Cointreau, ca 2-3 msk
Kakao till garnering
Ananaskompott:
1 färsk ananas
2 dl brun farin
pressad juice av ½ citron
ca ½-1 tsk ingefära
Ta bort allt hårt från ananasens fruktkött. Hacka i mindre bitar. Koka ihop ananasen med sockret och ingefäran och citronen till en kompott. Låt svalna.
Vispa äggulor och 3 msk socker så att det blir ljust och luftigt. Blanda ned mascaponeosten, och vispa, förslagsvis med elvisp, så att det blir slätt.
Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt 2 msk socker och vispa till en slät marängsmet.
Vänd försiktigt ihop mascaponesmeten med marängsmeten med hjälp av en slickepott.
Bryt kexen till småbitar och lägg i botten i glas eller små portionsskålar.
Pensla kexen med kaffet, så att det blir blött överallt. Klicka över lite smet. Fördela ananaskompotten i glasen/skålarna. Lägg på ytterligare ett lager kex, men utan att pensla med kaffe. Blanda i likören i resterande smet, och fördela det i glasen/skålarna.
Pudra över lite kakao.
Låt stå i kylen i minst en timme, gärna över natten!
Smaskigt!
Jag såg nu när jag skulle skriva av receptet från min ena källa (ett receptblad jag hittade i en affär) att receptet på en mer traditionell tiramisu stod på baksidan. Det såg jag inte i helgen, då jag gärna velat gjort en mer klassisk, eftersom det var första gången, men det gick ju bra med den här med. Den här går att göra mer barnvänlig, ifall man tar bort kaffet, man kan byta ut det mot juice, eller stark apelsinsaft, och skippar spriten i slutet...
Nu när jag har börjat jobba lite igen, har jag, som så många andra, börjat fundera på livspusslet. Hur 17 får man ihop det här med att jobba, hämta och lämna barn, laga mat, få barn i säng, gärna tvättade och fräscha åtminstonde EN gång per vecka, och så ska man tvätta, städa, vara med på föräldramöten kors och tvärs, och dessutom ska man vara "glad, kåt och tacksam" mot sin sambo också!! Det gick an med ett barn, även om jag var 100% ensamstående med honom (vilket inte alltid är en nackdel, man slipper vara så förbannat "glad, kåt och tacksam" då... ;0) ) men hur sjuttan bär man sig åt nu med tre? Och hur gör de som har fem, 8 eller 10 barn? Och hur fasiken orkar de ensamstående föräldrar som har fler barn? Och de tappra människor som fixar livet med flera barn, och är 100% ensamstående?! En stor, STOR tanke går till dem!
Jag är övertygad om att det är inte jobben (i sig) som gör människor stressade och får folk att "gå in i väggen", det är allt runt omkring. Alla "måsten". Vi måste (haha!!) nog börja anamma min sambos livsfilosofi lite mer: "Det finns inga måsten". En fin tanke, tycker jag, men jag har inte riktigt köpt den idén än, men jag närmar mig med små, små steg...
I dag kastar jag mig ut i det okända. Med skräckblandad förtjusning. Först på dagordningen blir att försöka lokalisera den dator som av misstag, på nåt sätt, fått mina senaste tre års studieanteckningar överförda till sig från mitt usb, som nu är tom...
Jag sitter på biblioteket idag, och tittar ut på snön som ruskar ner i stilla mak. Jodå, jag pluggar lite också. Om en vecka ska rapporten om 6 sidor samt bilagor lämnas in. Jag har långt ifrån läst all litteratur än, jag har inte lyssnat av och tran...