Just nu sitter jag och letar fakta om Ansgar, samtidigt som jag blir serverad både ketchupsoppa med ketchup och pannkaka med jordgubbssylt av mellansonen. Han har varit en liten ängel i dag -bokstavligen. Vi har spelat teater igen, och idag hade Jesus och Maria sällskap i grottan av en liten ängel, men vingarna ville han inte ha på sig...

Men så berättade jag om mina jättefina vikingakläder jag har, och visade mina egensydda läderstövlar för kyrkans barnpedagog (tillika dramaregissör), och hon kom med förslaget att jag skulle skriva en liten historia då jag kunde få användning av min dräkt. Och eftersom jag funderat i evigheter nu på att ta tag i skrivande, så tar jag henne på orden! Det måste vara lättare att skriva en liten pjäs än att försöka skriva en hel roman det första jag gör...

Så nu måste jag forska lite, det ser ut att bli kul, med bångstyriga hedningar, mängder av kungar, och så hade Ansgar en trogen medhjälpare, Witmar, som man säkert kan hitta på mycket skoj med!

Jag tror små barn med större syskon tidigare lär sig äta bitar. Kanske. Eller så är dödligheten p.g.a kvävning större bland småbarn med syskon...

Jag gav mellansonen ett fat med klyftad frukt till mellis, snäll som han är så ville han dela med sig till lillebror som satt brevid i soffan. Det gick bra. Lillrackarn blev skitsur på sin mor när hon kom och tog päronet ifrån honom...

Trotts två äldre barn, så har jag glömt hur man går över från bröstmjölk till mat. Eller från smakportioner till mat. Nu funkar ju ammningen väldigt bra, så det känns ju dummt att sluta, måste jag det?

Nej, nu måste jag se till att resten av familjen får mat också. Kanske ska kasta fram varsin mugg bröstmjölk till dem med! Nä, blä.... 

Helgen swischar förbi, som vanligt. Vi har hunnit göra ett pepparkakshus. Vi är inte så avancerade, jag har inte tålamod att göra egna husdelar, jag köper färdig byggsats. Jag tror det är första gången som alla delar var hela! Och varje år tänker jag "jag behöver inte ha så mycket smält socker, det håller ihop ändå" men varje år kletar jag på massor. I år lyckades jag till på köpet att bränna mig, typiskt... Sen fick de två äldsta sönerna ge utlopp för sina konstnärliga sidor. I sanningens namn så var det mest den äldsta sonen som skapade, han gjorde en sol, blomma och en myrstack med myror som från början var tänkt att bli ett får. Den andra sonens skapande bestod i att välja ut en Non-Stop och säga på något så när rätt färg på den, genom att  säga namnet på karaktärerna (heter det så när det handlar om bilar?!) i sin älsklingsfilm "Bilar" (Chick=grön, Blixten=röd osv, stämmer inte alltid dock....),  innan han stoppade den i munnen.

               Förra året försvann godisarna väldigt snabbt, få väl se hur det går i år...

I dag har vi varit friluftiga. En vännina och hennes dotter från Sveriges västra sida har varit på visit i trakterna, och då passade vi på att träffas -underbart! Vädret kunde varit bättre, kunde ju i och för sig även varit sämre. Vi kikade på en läskig get och på en tupp och höna, "kakakaaaa". Sen skapade mellansonen och hennes dotter ett hus av ihopräffsade pinnar på nån innergård där det inte blåste så mycket. Än idag funkar det alldeles utmärk att leka med pinnar och löv och nån stubbe, min son skulle kunna stannat där länge, vi andra ville in och värma oss.

Det tar lätt på krafterna att sitta på fik med en småkinkig (lite, lite grann i allafall) 4,5 månaders bebis, en upptäcksivrig 1,5 åring, en 2,5 åring som inte gillar att lyssna på förmaningar ("trotts" kanske det kallas...) och precis lärt sig uttrycket "snart", och en 12 åring som är i sin egen lilla (mobilspels-)värld. Även i det här fallet så tycker jag att det inte var så illa, det kunde gått sämre! Men att hinna prata med väninnan kunde man glömma. Rätt ofta blev det "hmm, vart var vi nån stanns?"  Jag ser jättemycket fram emot en "date" senare i vinter när jag ammat färdigt, och kan lämna alla barn hemma!

Nu har jag lovat att värma karln som är frussen.

(Min son gav för övrigt uppvisning på hur saker och ting kan tänkas gå till i vårt hus, då han la sig på golvet på fiket och vill att min vänninas dotter skulle komma och lägga sig brevid. Med barsk uppmanande röst säger han "kom hit, ligg här!" och slår med handen i golvet brevid sig. Rakt på sak. Utan smicker. Jag måste nog börja lära mina söner hur vi kvinnor vill bli uppvaktade...)

Jag måste ju berätta om skådespelet! Min lill-skrutt skötte sig exemplariskt. Det var två föreställningar, vi satt gömda bakom ett skynke halva föreställningen innan skynket drogs undan.

När vi satt gömda bakom skynket vid första föreställningen var "Jesusbarnet" rejält taggad. Han pladdrade på och försökte överrösta beretterskan, är rädd att han lyckades ganska bra med det. Sen när vi gjorde entré strålade han mot allt och alla. Under andra föreställningen bakom skynket började han bli trött och grinade till som hastigast, men hann somna lagom till vår entré.

Jag tror inte han hade kunnat gjort det bättre, ens om han var självaste Jesus! *stolt mor*

Hur igenomtänkt är det egentligen att lägga sandsten/natursten i ett badrum, som dessutom har duschhörna?!

Vi har väldigt mycket kalk i vattnen, och hur tar man bort kalkbeläggningar på ett golv av kalk?! Första gången jag skulle rengöra duschen, var jag inte så klippsk, utan skvätte ut Citek för fulla muggar, så nu får vi drass  med ett mjölkigt vitt duschrumsgolv.

Det andra dumma är när man har barn som pott-tränas. Det händer ju titt som tätt att det hamnar lite kiss utanför. Vårt golv är gjort med VÄLDIGT stora fogar, det är nästan mer fog än sten, det blev väl billigare så.... och de här fogarna lixom suger åt sig all vätska.

I morse hade jag sovmorgon, när mellansonen skulle upp och kissa i morse vid halv sju så skickade jag ut honom i vardagsrummet till sin far, men nåt gick galet på pottan, upptäckte jag tre timmar senare!  Ett stort område med fog hade fått en mörkare nyans än resten, kiss hade sugits upp. När kylan kommer och vi slår på golvvärmen i badrummet, är jag rädd att det kommer förvandlas till en ångbastu med lukt av barnkiss. Blä!

I morgon gör lill-gossen sin scendebut!

Det är inte alla som får göra scendebut som Jesus, jo han Ola Salo gjorde väl det också i "Jesus Christ Superstar". Eller han kanske inte spelade Jesus, jag har aldrig sett vare sig pjäsen eller filmen, men av titeln att dömma är det lätt att tro att Jesus har något med det hela att göra, men vad vet jag?...

Stora sonen gjorde scendebut vid dryga 1,5 års ålder. Inför en massa gamla generaler och grejer från hela Norden spelade han sonen till en karl som på 1700-talet var tvungen att lämna familjen hemma i soldattorpet och följa med Karolinerna ut i fält. Själv spelade jag karlns fru. Min son var jätte duktig. Vi hade aldrig träffat karln förr men min son kastade sig om halsen på honom som om han aldrig gjort annat, när det var dags att ta farväl. Sen sprang han och charmade alla som stod som publik och tittade vid gärsgårn! 

Mellan ett halvt- och ett års ålder befann han sig ju i och för sig på och runt scen titt som tätt, när jag spelade sommarteater och sen nyårsrevy!

Det är mellansonen som inte riktigt kommit igång än. Men han kaske är mer av en ledare, regissör eller liknande? Vid kyrkans familjegudstjänst, för ett par månader sedan, skulle alla barnen stå framme vid altarringen och sjunga, men min son ställde sig brevid ledaren som en liten medhjälpare till henne...

Nä som sagt, de får nog passa sig, en ny syskonskara med underhållare håller på att ta form!