Åh, jippie! Min sambo har kommit på lösningen på alla problem! Vi ska flytta upp vår säng till övervåningens lekrum, så att smågossarna får varsitt rum på nedervåningen, och ingen behöver snubbla i trappan mitt i nätterna! Och kanske, kanske att alla får sova i sina egna sängar nån gång i framtiden...

Jag kommer sakna mina garderober vi har i nuvarande sovrum, jag kommer sakna min gamla säng som agerar gästsäng och jag kommer troligen hata att ha min sambos högljudda dator i sovrummet, men det kommer bli ruskigt kul att fixa i ordning alla rum, möblera om och möblera opp... Vi bör skaffa en dörr till nuvarande gästrummet/ blivande pojkrum, och tapetsera om i båda pojkarnas rum.... å "happy happy, joy, joy"

Nej, nu är det dags att skrämma liv i småpojkarna.

I morse var jag tvungen att väcka mellankillen vi 8, det var första gången! Men vi skulle till biblioteket på sagostund. Pojkarna skötte sig riktigt bra, jag är imponerad. Givetvis blev mellanpalten tvungen att gå på toa mitt i alltihop, men där får jag lov att lägga skulden på mig, jag borde ju gått på toa med honom innan, men jag har inte riktigt kommit in i de där "gå på toa"-rutinerna ännu. Sen skulle lillknodden kräka ner hela sig, han som aldrig kräks annars och så avslutade mellangrabben med att nysa så snoret sprutade överallt, och jag hade förstås inget papper med... Tur att det fanns mer rutinerade mammor på plats som delade med sig av papper.

Vi passade på att låna en film, "Kogänget", så den tänkte jag att vi skulle mysa upp oss i soffan och titta på, och äta clementiner!

  Titta noga, för jag har inte bestämmt mig än om jag verkligen ska lägga upp bilder på kultingarna...

Slår mig ner en stund medan småpojkarna sover.

Paus heter förresten "gallerian" i min lilla stad, ganska fiffigt.

Min kusin hade en hund som hete Kaos, jättefint namn, stämmde inte alls in på honom för han var jättesnäll, och jättegammal. Fråga mig inte varför jag berättar det här, jag tror inte ni bar på någon het önskan att få veta endera av denna onödiga information...

Jag har en fråga! När vet man när paprikor är klara att skördas?

I våras sådde jag paprikor, bland annat, som jag senare ställde ut i mitt lilla, lilla växthus. Ett sånt här lite växthus man bygger ihop av runda rör och kastar ett "plast-tält" över (köpt på ÖoB för 300/400 spänn). Mitt lilla, lilla växthus blåste omkull en kväll, och alla krukor välte och allt hamnade huller om buller. Jag försökte rädda lite av sådden, och slängde ner vad än jag kunde hitta i krukorna. De som en gång var fint uppmärkt var nu bara kaos! (Nej, det hade inte blivit en hund av det...) Hela min värld bröt ihop, den gör gärna det när man är höggravid och något sådant här händer, men min sambo hjälpte mig, han skruvade fast växthuset ordentligt i både mark och vägg. Och det växte och frodades i växthuset, men det kom inga paprikor. När det blev höst flyttade jag in några plantor som fortfarande var fina (jag var dålig på vattningen), och efter ett tag upptäckte jag att en paprika var på G, och nu ser den ut så här:

     Chilli    

Den är inte så stor. Ska jag låta den sitta kvar och vänta på att den växer mera? Hur mycket ska jag vattna den nu?

Jag har flera paprikor som är gröna, jag hoppas de blir goda!

Massor med chilli har jag också, ifall nån vill ha!

Jag har väntat på det där repotaget i fyra år, kanske åtta. Var det nån som såg Ascberg och tjejernas program igår på TV3? http://www.tv3play.se/program/sanningochkonsekvens
Jag har jobbat i 4 år för "Sveriges sämsta hyresvärd", i tre år som hans vänstra hand.

Absolut håller jag med kritiken han får, han styrs allt för mycket av pengar, så i den milda grad att hans beslut bara är korkade. T.ex så hade han en fin (eller flera som han gjorde samma sak med) lägenhet i Stockholms innerstad som han lät totalrenovera -i tre år! Bara för att han anlitade polska klåpare som inte visste vad de gjorde, och allt blev fel hela tiden -men de hade ju låg timpenning!

Men att säga att han saknar empati är inte riktigt sant. Han tar emot människor som ingen annan vill ta i med tång, och ger dem tak över huvudet fast han vet att de kommer ha sönder hans möbler, skita/spy och blöda ner hans toaletter, alltså på ett högst onormalt sätt. När jag jobbade som lokalvårdare visste man med säkerhet varje måndag att det var minst en toalett man skulle få torka spyor i, fler om det var runt den 18:e i månaden. Varje helg var det bråk mellan de boende (det är ett korttidsboende i det stora vita huset som syntes i repotaget, där Randolf Schuntzel "låste in" sig, man hyr rum per månad och delar kök, dusch/wc och sällskapsrum) ofta kom polisen.

De riktiga skurkarna i det här dramat är socialförvaltningarna i Stockholm, och närliggande kommuner som skickar sina missbrukare och psykiskt sjuka till Wenngarn. Som det sas i repotaget är Wenngarn en före detta missbrukar- anstallt, och en rätt känd sådan. Villkoret för att vi skulle ta emot personer via socialförvaltningarna var att de inte hade något pågående (eller tidigare) missbruk, något socialerna  sket fullständigt i och ofta ljög mig rakt upp i ansiktet! Så vad tror ni händer när 60 missbrukare och psykiskt sjuka hamnar på ett och samma ställe utan vård eller tillsyn? Kaos! Vidare trodde socialförvaltningarna att de var smarta när de förvisade människor ut från Sthlm till Wenngarn som är mörkt och ångestfyllt, för att tillhandahålla tak över huvudet. Ofta visade det sig att personen i fråga hade nån annanstanns att bo trotts allt, när de fick se vad socialen hade att erbjuda....

Men i det här repotaget på TV3 handlade det inte så mycket om korttidsboendet, utan parhusen och villorna. Wenngarn har eget vattentorn med egen vattenförbrukning, reningsverk osv, en sommar, precis när det blivit populärt med egen pool, skaffade alla hyresgäster pool, och när 15 familjer skulle fylla sina pooler höll vattenreservaren på att ta slut. Jag tror att hyresgästerna hade klagat mer om de inte haft något vatten att dricka! Men visst är det mycket som skulle behöva göras. Skulle han fixa till husen och sänka hyran så att vettiga familjer kan bo där, hade det varit jättefint och bra.Hyr man ut till ensamstående mammor till en 6-8 barn som hellre drar ut på krogen än tar hand om sina barn, då får man räkna med att huset är ett kaos med trasiga rutor, möbler och bebisbajs på väggarna...

Jag var Randolfs inkasserare, det var jag som fick åka hem till dömda hustrumisshandlare och kräva hyran, och hoppas att han inte släppte sina två rottwailers på mig... En gång sa jag ifrån, jag fick i uppdrag att "lugna ner" en psykisk sjuk man på korttidsboendet. Han var 2 meter lång och rätt kraftig, inbildsk och ilsk. Då följde Lars Mohlén med, han är också 2 meter. Lars var också med i repotaget, nog för att han ansåg att saker måste åtgärdas, mögliga hus, trasiga maskiner osv, men han hade sina ideér... Att Wenngarn inte blev tvångsförvaltat var troligen Lars "förtjänst", han kunde snacka sig ur ALLT! Han var faktiskt helt otrolig på det! Han lyckade även på samtliga mina lokalvårdare att grina och retade upp alla fastighetsskötare så att de stod och hoppade på plats av ilska. Han skrev mitt arbetsbetyg, väldigt fint, men lite underligt för andra att läsa om mig som "denna fantastiska lilla människa"!

Nej det var mycket mygel och båg, ändringar i dokument av datum osv, och Randolf satte ofta sina egna regler. Skattemyndigheterna gick inte med på de reglerna, jag jobbade när de kom och beslogtog min dator...

Ända sedan 1997 när Randolf och Lars tog över, har de legat i rättslig tvist med Nationalmuseeum, som inte vill att Randolf ska ha flera interiörer som fanns i slottet då det köptes. Så NM har plockat det ena efter det andra. I början var det visningar på slottet, och då är det ju förrödande om det man visar plockas bort! Slottsvisningarna stängdes. Sista året jag jobbade plockade NM "Disa tavlorna" från Disa salen. Gigantiska målningar som täcker hela väggarna och berättar om en Disa som bott på slottet, bakom fanns bara kala tegelväggar, salen var förstörd.

Jag känner att jag skulle kunna skriva en hel bok om det här, men jag ska inte göra det, inte här i alla fall. Jag slutade jobba för Wenngarn AB (eller vilket bolag jag var anställd hos vid det tillfället, det skiftade lite) 2007. Det hade inte så mycket att göra med vare sig Randolf eller Lars, utan mer på grund av de trasiga människor socialerna placerade hos mig. Att se deras lidande och inte kunna göra något är väldigt jobbigt i längden.

Jag ser ändå tillbaka på tiden på Wenngarn som något positivt och oerhört lärorikt, och jag vill inte ha det ogjort.

Lars argument för att få mig att stanna var "här händer alltid spännande saker"! Min nya arbetsgivare på Arlanda hade samma argument för att få mig att börja där, men Lars vann (igen) -med hästlängder.

På Wenngarn kan ALLT hända!

Har äntligen hittat nån som har vattkoppor, men så har föräldrarna åkt på nån typ av influensa, det vill jag ju inte ha! :(

Hoppas att han hann sprida smittan på dagis, så i morgon är det dagsför mellankillen att gå dit och förhoppningsvis bli lite smittad! Det vore så skönt att få det avklarat, när man ändå går hemma så man slipper vara hemma och vaba flera veckor sen...

Sådärja, då var värderingen klar, det gick ju snabbt... Skönt, för jag känner mig inge social idag av nån anledning, så jag bjöd inte ens på kaffe, fast jag hade tagit upp muffins ur frysen. Han berätta spannet som husen här omkring ligger i värderingsmässigt, och vi behöver precis få den värderingen som ligger mitt i spannet. Hoppas, hoppas, hoppas...

Hoppas att Mellansonens "puss och kram" när värderingsmannen gick kan hjälpa till att få upp värderingen! ;0)

Jag fick föresten en snilleblixt när vi satt och åt lunch; Vad finns i Sverige men inte i Spanien, som spanjorerna vill ha, eller som man kan få dem att vilja ha, och vice versa? Jag har min ena syster i Spanien som söker jobb, jag söker jobb (så småningom) om man kanske kunde skicka saker till varandra och sälja exklusivt, direktimporterat! Jag har länge funderat på att sälja herrkläder, det finns mycker roligare herrkläder i Spanien! Ska höra med henne vad hon tror om min idé?

Nu är det sova-middag dags!

Nä, det blir ingen lugn dag i morgon, bara jag och lilltrollet... Mellantrollet har varit hemma idag, för att hans far fick för sig att han var sjuk när han hostade, men det visade sig på eftermiddagen efter att han vilat middag att han faktiskt var sjuklig. Feber. Å så låter han när han hostar som vår katt låter när han kräks, det tycker jag är lite lustigt...fast på ett trist sätt förstås...

Appropå katten och mellangossen, igår satt jag och sonen i soffan, han var barfota och katten hoppade upp till oss och började nosa på hans fötter, och rätt var det var högg han till och attackerade sonens fötter, så jag fick lov att putta ner katten från soffan för att han skulle sluta. Sonen blev tokig på katten, hans kommentar var "äckligt"! Jo, det var lite äckligt...

Så i morgon blir det till att roa två små pojkar -och en värderingsman.

Tar en paus från städandet. I morgon ska det komma en värderingsman och kolla läget på huset, om det går att värdera upp det. Det måste nog ske ett smärre mirakel för att få upp värdet så mycket så vi kan lägga om lånen som vi vill, det är väl bara att fortsätta putsa...

Men det är inte det rubriken anspelar på. Jag har tjatat sönder en stackars granne som har en grävare (eller nåt sånt) att komma och gräva upp en liten slatt syrénhäck på vår garageuppfart. Han är inge vidare sugen, eftersom kommunens vattenledning ligger i närheten, och de rören är inte purfärska precis...  

Nu har jag kollat alla ledningar, kablar och rör på Ledningskollen.se, jag har pratat med nån gubbe på kommunen (han var säkert 7 år äldre än mig) som sa att han aldrig varit med om att någon grävt av vattenledningarna, men han kunde ju inte garantera att de skulle hålla även för oss... Hursomhelst så lovade i allafall min granne testa i helgen som var, eller i måndags (i går alltså), men han lyser med sin frånvaro! Jag tycker att det borde ligga lite i hans intresse att vi får in båda bilarna på garageuppfarten tills snön kommer, eftersom det är han som måste väja för vår bil när han plogar gatan i vinter!

Hu, måste jag ringa och tjata ännu en gång.... :(