Här sitter man på morgonkvisten och läser igenom lite olika bloggar för att försöka hitta någon som inte handlar om hästar eller deprimerade ungdommar, och som är kul skrivet som man vill följa, när plötsligt "krasch!!!!" Mellankillen skulle vara duktig och ställa sitt urdruckna oboyglas på bänken, men missade.

Jag avundas de familjer som köper jättefint och dyrt porslin och fina glas, men samtidigt så skulle jag ju bli alldeles förkrossad om jag lagt 200 spänn på ett glas som åker i golvet. Nä, tacka vet jag auktionsfynd och IKEAglas!

Varför är jag alltid helt slut på måndagarna? Är man föräldraledig så är ju varje dag den andra lik, men ändå är måndagen så mycket jobbigare -varför?!

Sambons mobilalarm ringde vid 05:48 och väckte mig, och till slut även min sambo som sattet alarmet på snooze. 9 minuter senare ringer alarmet igen och väcker alla i sängen, mig först, sen mellankillen, sen minstingen -och till slut min sambo. Jag HATAR snooze! Har aldrig förstått finessen med det, lyckas aldrig sova något vidare när man vet att klockan ringer snart igen, då är det bättre att gå upp på en gång... Min sambo ÄLSKAR snooze, och lyckas alltid somna stenhårt. I bland råkar han stänga av sitt alarm istället för att sätta på snooze, jag vet ju aldrig vilket, så har jag vaknat vid första ringningen (vilket jag oftast gör) så kan jag inte riktigt somna om, eftersom jag måste se till att alarmet ringer igen så att min sambo kommer upp. Jag försökte få alla att somna om när min sambo hade pussat alla hejdå, två gånger idag av någon anledning, men då smet katten in genom ytterdörren när min sambo gick ut. Kan tyckas märkligt att jag tycker det är ett sådant problem, å det hade det inte varit om det inte var för att våran kattjäkel får för sig att det är hans mission att gå runt och skrika i hela huset tills alla är vakna. :(   Minstingen är hungrig så jag lägger mig för att ge honom mat och hoppas kunna somna, mellansonen vill titta på tv, så han får väl det då.....jag vet inte, men jag kanske faktiskt somnar om, minns inte riktigt, måste väl nästan ha gjort det, minstingen gjorde det i allafall inte för jag vet att jag bullade upp med kuddar så att han också kunde titta på "Fågelvägen 3"... 07.44 gick vi upp.

Gäspade mig igenom Kyrkis. Trodde att vi inte skulle vara så många idag men ack vad jag bedrog mig. Årskullen med -11 är en gedigen liten hoper!

Hem och fixa lunch, penne och bacon väldigt avancerat... Försökte hänga upp en tvätt men fick lov att avbryta för att ge lillplutt käk och stoppa mellankillen i säng. Mellangrabben somnade snabbt -hurra! Jag la mig ner med plutten som somnade till slut och jag med...mmmmmm....skönt!

"Whooooah" Varför vaknar ungar ibland och bara grinar?! Inga mardrömmar, inget sånt, det känns som om det bara är på rent jävulskap! Givetvis vaknar plutten å så blev det inge mer vila.... Å givetvis så pinkar mellangrabben ner sig medan jag försöker, försöker få lillplutt att somna om.... underbart. Morfar kommer för att latexa våra taklister i köket som vi byggde nytt förra sommaren, vi fikar lite å oj då, jag hade ju tvätt att hänga, hinner hänga nåt plagg sen vill skrutten ha mat igen, somnar, mellanplutt tittar på tv, storskrutt är förvisad upp på sitt rum för att göra sina läxor och jag hinner hänga tvätten! Å sätta mig här. Men nu ska jag laga mat. Tjingeling!

Idag är en sån där knepig dag, då det inte är nån ordning alls på rutinerna. Sov länge (det är till halv åtta för er som inte känner till hur det är att vara småbarnsförälder) och åt sen frukost, till lunch blev det saft och rester av doptårtan, nu har vi varit ute och gått, men det var så sabla kallt, så det blev en kort prommenad. Nu sover lillkillen  ute i vagnen (inlindad i fällar och fårskinn) och mellankillen sitter i mitt knä och leker med bilar på mina händer medan jag försöker skriva. Stora killen är utjagad, eftersom han annars bara sitter vi teven -tonåring!....

Han (tonåringen) har det nog också lite knepigt idag, eftersom han inte har nån pappa. Jo, det är klart han har en pappa, han är ju inte Jesus, men hans pappa och jag separerade när jag var tre månader gravid, och de har ingen "naturlig" kontakt. Och så firar små pojkarna sin pappa för glatta livet (nja, en teckning och frukost på sängen) hur känner min tonåring då? Känner han sig utanför? Vem av sina "fäder" skulle han vilja fira? Är nån av dem "värd" att fira? Får nog ta ett snack med honom senare...

Snart ska jag börja laga tidig söndagsmiddag eftersom vi ska iväg och fira min pappa vid fyra, fem snåret. Å då blir det fika igen, sen hem och så blir det väl nån konstig kvällsscones i kväll. Ingen hälsosam dag.

Undrar när jag ska börja på min diet? Jag behöver gå ner 10 kg efter graviditeten. Nu är minstingen 4 mån och får börja med smakportioner, jag har sagt till mig själv att när jag slutar amma kan jag köra dieten, man ska ju inte hålla på med dieter medan man ammar, för då frigörs gifter i kroppen. Det måste vara samma sak med yoga, att man inte bör hålla på med det medan man ammar, för då frigörs ju också gifter...

Mitt stora problem nu är att jag inte bör gå upp mer i vikt innan det är dags att gå ner, men det är ju lättare sagt än gjort när man går hemma hela dagarna, rör mig minimalt och bakar maximalt -å nån måste ju äta upp skiten!  

Nej, riktigt så illa är det inte, men det gick inte så bra kan man säga...

Det är ju så när man ska skapa något, om det är en bild man ska måla eller en tårta som ska bakas, så har man ju en bild i huvudet, en bild på en FANTASTISK tårta! Och man har gått igenom i huvudet precis hur man ska göra, man har förberett och så sätter man igång, och INGET går som man vill! Till mitt försvar får jag skylla på att jag är en hopplös tidsoptimist (är det något försvar?!) och det fanns verkligen inte tid att hålla på och dutta och jämna till och åka och köpa mer ingridienser  och så vidare, så tårtorna blev inte alls vad jag föreställt mig, de blev en urblekt svartvit kopia av bilden i mitt huvud, och dessutom fastnade pappret på väg ut ur kopiatorn, och allt blev trassligt...

Jag har aldrig gjort marsipan/sockermasseblommor förr, dem gjorde jag kvällen innan när jag inte var så stressad, och dem blev jag ganska nöjd med. Hade jag haft riktig röd färg hade det blivit ännu bättre, glittret piffade ju upp lite!

Sen det här med sockermassa... På nätet läste jag att man inte ska lägga massan direkt på grädde, för då kan den "blöda" (jag antar att det är det samma som smälta typ?), utan då skulle man ha sylt på massan/överst på tårtan. Jag hade inte grädde på mina tårtor, men jag tog på sylt ändå för jag tänkte att det måste vara lättare att justera massan rätt på plats då, men massan smälte ju ändå! I min bok som jag har fått insperation ifrån, står det att man ska bre sylt över hela tårtan innan man lägger på massan, alltså även på sidorna. Det lät ju bra tyckte jag, då måste ju tårtan bli jättesaftig! Nix, ingen bra idé. Sylten rann ner för sidorna och la sig längst ner och löste upp massan där, såg skit äckligt ut, och det blev inte ett dugg bättre när jag sörsökte dölja det med kristyr, som redan från början var för lös, nu blandade den ihop sig med sockermassa-och sylt sörjan och blev en slipprig pöl...

Sockermassan var elastisk och bra, men den blev lätt/fort torr och småhålig. Och så vitt jag vet så finns det inget sätt att fixa till det? Vet nån hur, får man gärna berätta det för mig.

Jag kände att jag kunde ju inte kasta tårtorna åt fanders, för själva tårtan trodde jag skulle smaka gott. Fasiken heller! Den var torr och mastig, den la sig som en tung klump i magen!

Här är i allafall ett par bilder på den tårtan som blev finast.

Mellankillen hade ju önskat sig en gul bil på sin tårta, och jag hade stora planer för den. Jag hade byggt upp en bilform av flera, tunna lager tårtbotten med fyllningar emellan, min filosofi är att en tårta ska inte bara vara vacker, den ska även vara god! Men när jag sen skulle lägga på massan (den röda karamellfärgsförstörda) på gick det åt "hellprutt"(en ny barntillåten svordom jag har lärt mig idag, mellankillen har snappat upp "fan" här hemma som han använder ungefär vid de tillfällen jag änvänder det ordet...)! Jag gjorde två försök innan jag gav upp, istället skar jag ut en bilform ur massan och la på, funkade ju det också.

      Bilkrasch!

Hursomhelst, så har jag ju lärt mig fantastiskt mycket av gårdagens misstag. Om två veckor är det dags för nästa tårta, då stora killen fyller 12. Han har önskat sig en svart bomb! Ni skulle se mina bilder jag har i huvudet! Den kommer bli såååå fin....   

Så här mycket hann jag med tårtorna igår, så idag ska jag försöka få på sockermassan och dekorera. Lätt som en plätt?! I don´t think so...

Är det nån som vet om 70% chokladkaka innerhåller något laktos? Jag gjorde em liten miss att smälta ner ett par såna kakor i smeten till chokladkolabotten, men allt annat är laktosfritt.

Men först frukost!

Nu är prövningens tid kommen. Jag hat just lämnat småbusarna till barnvakt nr 1 för dagen, och sitter och kastar i mig lite lunch. Jag har hunnit med en heldel (förutom att vara mamma) på morgonen: blandat ihop två mousser, gjort två smörkrämer, egentlligen tre, men jag är inte så jäkla bright, så jag löste inte upp snabbkaffet innan jag blandade det i smörkrämen, det blev lite väl knaprigt för min smak... Och förberett, diskat, plockat fram verktyg och ingridienser och kollat efter tips på internet. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin gjort en tårta från "scratch". För länge sedan när jag sist gjorde en riktig sockerkakstårta, så köpte jag bottnar. Och jag har aldrig jobbat med vare sig marsipan eller sockermassa, det här kommer bli spännande på ett panikartat sätt.

Wish me luck!

Jag har ju varit hos min frisör, bästa Maria! Nu är håret kort igen, sköööönt! Eftersom jag var lite stressad för att jag skulle hämta mellansonen på dagis (jag skiter i vad alla (läs "dagispersonalen", nej---"förskolepersonalen") säger, jag säger DAGIS, inte förskola! Kan lätt blandas ihop med förskoleklass, eller ska jag börja säga lekis istället?!) och minstingen inte alls hade lust att sova på frisörsalongen, så bad jag få den lockiga varianten av min frisyr, även om jag föredrar den raka men bara när Maria gör den...

Jag kan säga att det känns på mitt hår att Maria hade ett "fittigt" humör idag (hennes egna ord, eller hon kanske inte var riktigt lika vulgär, jag minns inte, men andemeningen var den samma).

Lockarna är stenhårda, jag undrar om jag kommer kunna ligga på huvudet inatt när jag ska sova? Jag undrar om den plastiga känslan går att tvätta ur, gärna till på lördag...

Det är ju svårt att försöka ta en bild så att ni kan se stelheten i lockarna, men så här blev det i allafall!

Jag har precis bakat den godaste chokladkaka jag någonsin bakat! Eller  ja... jag vet ju inte än hur kakan kommer smaka, men smeten var ljuuuuvlig! Det är till helgens doptårtor, jag har gjort en ljus kaka med vaniljsmak, och nu den här mörka chokladkolakakan. Jag kommer sedan dela kakorna i tre delar vardera, den ena tårtan får två chokladbottnar och en vanilj, och då givetvis får den andra tårtan två vanilj- och en chokladbotten. Recepten har jag tagit från May Clee-Cadmans tårtbok "Dekorerade tårtor till fest" och de är så där härligt amerikanska, inget "Sju sorters kakor"-medelmåttighet här inte!!

Nu är det dags att hacka ihop lite chili con carne!