Godaste drinken i går. Det var överraskande, jag trodde den skulle bli för spritstark i smaken, men inte. Det är bara ljus rom, Kahlua och vanilglass ihopmixat. Smask! Den hivade jag i mig medan vi tittade på "Dumma mig", fantastisk film. Har fått alldeles för lite cred, tre gånger bättre än "Mästerkatten"! Tack Maria för tipset på filmen, och tack Vickan för drinktipset!

Det är väl vad libre betyder? Frihet. Jag firar lördagen med en Cuba-Libre-Wannabe, jag fick ta citron istället för lime, för jag glömde köpa lime på vägen hem. Jag lämnar aldrig barnen i bilen själva (förutom på min egen gargeuppfart då de sover) men nu skulle jag bara snabbt in på "´tatoil", och deras pappa var i telefonen på Bluetooth-högtalaren (hurra, vilka finesser det finns! Hurra för Ford!) så då gick det bra. Fast jag stressade bort limen, jag är tveksam till att bensinmacken har sådana exotiska frukter...

Nu är det Film-Tajm!!

Som liten växte jag upp med mina jämnåriga kusiner som bodde granne med mig. De har alltid, och är fortfarande, späda, smidiga och över huvudtaget vackra. Vi lekte ofta på deras "andra övervåning", som låg ovanför köket. Det var en gästlägenhet, med ett enda stort rum, utmärkt att dansa omkring i som balettdansöser. Mina kusiner skuttade fram ljudlöst som små feér, men jag som alltid har varit knubbig, klumpig, fåordig och lite ängslig av mig, dunsade fram som en annan flodhäst. Tillslut fick deras mamma nog av allt dunsande, och befarade att kökslampan skulle trilla ner vilken sekund som helst, så om vi inte genast slutade upp att brottas där uppe, skulle jag skickas hem.

Hotet om att skicka hem mig bet alltid hårt, efter som det kändes som om "straffet" bara var menat till mig, fastän vi var tre. I just det här fallet så var det ju faktiskt vänt till mig, eftersom det var jag som var dunderklumpen.

Alltid underlägsen, förutom på en punkt: Jag hade inget bebishår! Båda mina kusiner hade en extralugg, en stump hår som låg klistrat i pannan och som var omöjlig att göra sig kvitt. Ha! Jag hade minsann inget bebishår!

Tills nu. Jag är fortfarande knubbig och fåordig medan de fortfarande är smäckra och vackra, och utan bebishår men nu har JAG bebis hår! Det började kika fram för ungefär en månad sen, och blir bara värre och värre. Det ser ju för jäkligt ut! Jag har bokat tid hos min frisörska, jag hoppas innerligt att hon kan hjälpa mig. Men jag är rädd att min frisör också har en extra lugg, jag hoppas att hon har den där frivilligt...

Jag funderar just nu på vad jag ska hitta på för att fly huset ikväll. Mitt tålamod orkar inte mer skrikigt och argt 2,5-årigt barn.

Han dissade mig totalt när jag kom för att hämta på dagis. Jag försökte få på honom ytterkläderna, men det är i princip omöjligt när han är arg,  om man inte söver honom först. (Kan man köpa ether på apoteket? Hur skadligt är små doser, om det inhaleras ett par gånger i veckan? Nä, skämt åsido...) Jag lyckades få på båda stövlarna, och mössan i farten. Så han gick hem i långkalsoner och t-shirt. Efter halva vägen ramlade han i en vattenpöl, då fick jag på honom jackan, med bara 200 meter kvar tills vi var hemma kom han på att han ville ha gallonbyxorna.

Väl hemma ville han cykla lite, skönt tänkte jag, då kan jag sitta i solen med lillkillen och kolla igenom posten. Men det var ju något fel på trehjulingen, den åkte ju bara baklänges! Jag försökte förklara att han måste trampa FRAMÅT för att komma FRAMÅT. Men han envisades med att trampa baklänges, och blev (åter igen) flyförbannad och kastade cyklen som om den vore en studdsboll.

"Nä, vi går väl in då, men ställ in cykeln i garaget först." Efter att ha bråkat med cyklen medan han släpade den hela vägen till garaget, hivade han in den så det smällde om det inne i garaget. Väl inne var det avklädningen.

"Du KAN ta av dig gallonbyxorna själv, jag vet det!"

*Illllllvrål*

"Här, gör så här, ta tag i hängslet med ena handen och för igenom den andra armen. Klart! Nu fixar du den andra" "NEJ!!! Jag kan inteeee"

Sen fortsatte det med "Jag kan inteee" i 20 minuter till (kändes som en evighet) under tiden på nåt sätt så fick han av sig kläderna, då var det dags att ta på nya byxor. "Sätt dig på pottan och kissa först."

"NEJ!"

"Nej, nej...Då tar du på dig kalsonger och byxor" och protesterna fortsatte i ytterliggare fem minuter, sen blev det knäpptyst.

"...oj...." och runt om min son hade bildats en pöl av kiss.

"Sätt dig på pottan nu då"

Väl inne på toan så fortsatte skrikandet och gapandet i ytterliggare 15 minuter. Sen vet jag inte om en hjälpande storebror kom och styrde upp, det är inte omöjligt, jag hade flytt till övervåningen, men sen kom nästa illvrål "Naaaaaaapp!!"

*Phu* Tack och lov så ändras saker, eller som min stora son sa när han var liten (5) och inte ville äta den mat han ätit så många gånger tidigare "Saker och ting förändras".

Appropå förändring så har det varit så märkligt på sistonde, vi har lidit av dricksglasbrist. Hela tiden har vi fått lov att leta reda på "nödglas" för att det gapade tomt på hyllan där glasen står i vårt skåp. Jag trodde att vi drack mycket, nu när lillkillen också äter och dricker tillsammans med oss, så att glasen stod i diskmaskinen. Men så igår kväll, efter att jag bett min son hela veckan att ta ned två tallrikar och två glas som stått i hans rum, så kommer han ner med tallrikarna och NIO glas!

Mysteriet löst.

Dags att göra lite nytta.

Sola vore ju skönt ikväll...

Vilket deprimerande bakslag att titta ut genom fönsteret i morse; snö! Tack och lov var det plusgrader, så det ordnade upp sig under dagen. Mellankillen var tillbaka till dagis efter en veckas sportlov, skönt för alla. Efter att jag hämtat honom på dagis tog vi en promenad till lekparken, den barnvänliga lekparken. Vi har en park alldeles vid vårat hus, men den är konstruerad för 12-åringar. Den har en klätterställning med rustchkana som är nästintill omöjlig att ta sig upp för! För tjugo år sedan när klätterställningen ställdes där kanske 12-åringar åkte ruschkana, men det gör de inte idag.

I den barnvänliga parken hade min son lärt sig att åka kana själv. Kanan där är också lite märklig, den slutar en meter ovanför marken så sista biten flyger barnen som små vantar, men det är gott om grus så de landar mjukt. Fast än är ju gruset fruset, men idag hade han gott om kläder på sig som dämpade fallet.

Lillknodden gungade för första gången, skrutten. Han skrattade så han nästan kiknade!  

I parken fanns en annan mamma med sin dryga året gamla dotter. Min mellanson fattade genast tycke -för mamman! Han ville ha med henne och leka hela tiden, den lilla tjejen brydde han sig inte om, och jag dög inte heller... När de skulle gå hem försökte han följa med dem. Då passade vi också på att klafsa hem. Bådas våra vinterkängor hade läckt in vatten, min son som avskyr att bli smutsig eller blöt om händerna, avskydde nog än mer att bli blöt om fötterna.

Väl hemma kunde vi packa upp skotorken som jag köpte för en månad sen, men som inte behövts packas upp, för än nu. Så nu sitter den där på väggen i hallen och är ful, låter illa och luktar äckligt. Men skorna blir ju torra i alla fall.

Nu är det dags att slå igen ögonlocken och hoppas att vädret i morgon är minst lika bra som idag (fast utan den otrevliga överraskningen i morse) och gärna lite bättre!

 Att grilla korv i kraftig vind är inte så lätt. Tillslut fick jag fyr på engångsgrillen, vid det laget hadde mellansonen hunnit säga "Jag är hungrig" många gånger.

Det hanns inte med att ta så många bilder, här är ett par:

Korvarna blev fläckvis varma, ändarna förblev kalla. Väldigt barnvänlig korv!

Jag gillar att fotografera eld, men elden blåste bort med en gång, och kvar blev bara rök. Inte lika kul, men det funkar.

Korv med bröd med en 2,5 åring kräver inte så mycket tillbehör. Bröd och ketchup och gurkmajonäs till mamman.

Fyrhjulingen måste så klart vara med, och så en bit korvbröd till den lilla 7-månaders grabben. Hushållspapper!

Korv med bröd. Rätt och slätt. 

Jaha så var det då vår tur. Halv sex i morse surnade jag till för att sonen på övervåningen klampade så mycket när han gick på toa, sekundrarna senare tackade jag Guda att han hann till toa, innan han satte igång att snacka med "Ulrik".

Magsjuka är en sån där sjuka som gör mig lite extra hypkondrisk, "oj, nu knep det väl till i magen?", "Usch vilken rap, nu kräks jag väl snart", "nä, nu tror jag jag mår lite illa...eller?" Hittills har vi andra klarat oss, men mina stora planer på att åka och hälsa på folk och grilla korv, gick i stöpet. Nu är det bästa att vi håller oss till oss själva ett par dagar. Fy fasiken för folk som inte har vett att hålla sig hemma när de mår/mått dåligt eller når någon i hushållet gör det!. Hm, fast vänta nu, hur var det egentligen i julas, när mellansonen var sjuk. Jajustja, övriga familjen förutom han och jag åkte iväg och firade jul med svärfar... Genomtänkt? Så vitt jag vet blev ingen annan sjuk, phu... Då kan jag fortsätta vara sur på alla andra...

Det är underbart vårväder, så en sväng ute blir det i alla fall. Jag har en liten engångsgrill jag kan fjutta på så kan vi grilla korv ute här hemma, det blir ju kanon! Och så ska jag ta med kameran och försöka fota lite, det är så svårt när man ska hålla koll på två vilda busar samtidigt. Får väl se om ni får se nåt av resultatet!

"Jag äääälskar picnic", har min två och ett halvårige son tjatat på mig hela dagen. Så då fick det bli en liten picnic till lunch: toast inslagen i folie för att hålla sig varm, juice upphälld i läskflaska, för att slippa släpa med hela paketet och så så klart ett par bullar.

"Så vart ska vi picnica då? Du får bestämma." Sa jag till min son, och hoppades på något exotiskt som övervåningen eller i alla fall hans sovrum. Men nej, det blev vardagsrumsgolvet. Alldeles precis nedanför matbordet där vi alltid brukar sitta och äta. Vi vecklade ut vår filt och slog oss ner, jag hade värmt mat till minstingen också och stoppat med i kylväskan, och servetter.

 Vi hade inte räknat med vilda djur på vår picnic, det strök omkring en hungrig katt och var väldigt sugen på våra toast med skagenröra, och ännu mer sugen på lillkillens laxgryta!

"Försten till kvarn"!

  Vilddjuret fick resterna till slut!

Ikväll är jag gräsänkling, så jag har bjudit över mina föräldrar på käk. Jag har förvarnat dem om att det är dammigt och stökigt. Jag berättade att det bjuds på inbakad fläskfilé med klyftpotatis, så det är väl bäst att jag letar upp nåt recept på det nu då...