Jag är jäkligt nöjd med min nya frisyr. Så här kommer jag nog se ut tills jag blir 55! Det är ju faktiskt inte så många år kvar ;0)

Men jag ändrade färg idag, jag ville ha något som stack ut.

Det finns ett fåtal människor som passar i rött hår. Jag är INTE en av dem. Men det visste jag ju redan. Det passar ju inte bättre för att man fått lite mer rynkor... Men ett par dagar får jag lov att stå ut. 

Det är nästan så jag får lust att raka andra sidan också. Man lever ju faktiskt bara en gång. För nitton år sedan, eller arton kanske, så provade jag på den frisyren, till min mors stora fasa. Fast det var mer som en mohikan-frisyr, då jag rakade runt om hela skallen, och upptäckte att mitt bakhuvud är jätte knögligt och fult. Men om jag spar en tuppkam hela vägen ner till nacken, så syns ju inte det lika bra. Kanske. När jag lednsar på den här frisyren, det vill säga när jag är 55, kan jag ju testa att raka andra sidan också! Så får det bli.

Idag har jag slängt ihop några äppelmuffins i all enkelhet, men jag var sugen på att testa marängfrosting, medan äggvitorna i kylen fortfarande var "do-able". Jag ville ha marängfrosting som var lite hård, eller ännu hellre lite seg. Enligt det receptet jag använde (från tv-programmet "Hela Sverige bakar" tv4) så var det "rå" marängsmet, och i munnen märkets den knappt av tillsammans med muffinsen, så nu står muffinsen och bakas långsamt i ugnen. Jag bakade av ett par lite hårt (230 grader i 10 min), men jag har inte provsmakat dem, jag tror att de är lite, lite sega ialla fall...

Nu försöker jag få tag på en barnvakt. Jag behöver VERKLIGEN klippa mig. Jag vet inte hur än, jag tänkte att frisören får äran att bestämma det. Undrar om hon går med på det? Vi får väl se hur det blir...om jag hittar en barnvakt...

Idag är det en alldeles underbar höstdag! Barnen sov länge, alla  vaknade glada, solen skiner, livet är härligt!

Det enda som fick mig att rynka ihop ögonbrynen lite var när stora lillkillen kallades sin lillebror "lilla gris". Jag vet inte riktigt i vilken andemening det var menat, men vi kom överens om att "gullegris" lät bättre! Nu är frågan vad man hittar på en härlig höstdag. Det blir en sväng iväg och handla på eftermiddagen, men ska man ta tag i sin egen krage, och putsa fönster idag då?

Kaotiskt. Som vanligt.

Det är ju kanelbullens dag, så givetvis måste man baka bullar! Var på "Kyrkis" idag, eftersom till och med lill-killen börjar få abstinens och är vild, efter att ha varit hemma med mig hela veckan. "Fröken" tipsade om kalljästa vaniljbullar, lät gott, men lite komplicerat (den slutsattsen är enbart baserad på namnet), och så har jag ingen marsansås hemma, då blir det lite extra komplicerat. Men jag hittade Äppelbullar i "Sju sorters kakor" som jag provar på. Har en del äppelmos i frysen som jag tänkte passa på att göra mig av med. Men den är lite lös, så jag tänkte att om jag kokar upp det med lite mer syltsocker så kanske det tjockar till sig lite. Nej, det gjorde det inte.

Vill tipsa om en fantastisk radiokanal jag hittade på Mobile Radio LIVE -181.FM 90s alternetiv (USA) BARA bra musik hela tiden! Underbart!!

Nej, nu ska jag ta tag i det här bakandet innan det är dags för soppa och pannkakslagning -det är ju torsdag! (Vaddå traditionstrogen?!)

Jag sitter och letar schysta matematiska formler att plugga på inför Högskoleprovet. Det där med matten skrämmer mig en aning. Passar på att äta upp den sista tiramisun ifrån helgen. Jag testade att göra egen tiramisu. Det finns ju oändligt många recept på det där, jag plockade godbitarna och lade till en egen liten tvist.

TIRAMISU MED EN TVIST 8 portions glas

Ingredienser:

4 äggulor

5 msk strösocker

500 g mascarponeost

2 äggvitor

ca 12 st Savoiardikex (Ladyfingers)

ca 2 dl starkt, kallt kaffe

Någon god likör eller liknande, mängd efter smak. Jag tog Cointreau, ca 2-3 msk

Kakao till garnering

Ananaskompott:

1 färsk ananas

2 dl brun farin

pressad juice av ½ citron

ca ½-1 tsk ingefära

Ta bort allt hårt från ananasens fruktkött. Hacka i mindre bitar. Koka ihop ananasen med sockret och ingefäran och citronen till en kompott. Låt svalna.

Vispa äggulor och 3 msk socker så att det blir ljust och luftigt. Blanda ned mascaponeosten, och vispa, förslagsvis med elvisp, så att det blir slätt.

Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt 2 msk socker och vispa till en slät marängsmet.

Vänd försiktigt ihop mascaponesmeten med marängsmeten med hjälp av en slickepott.

Bryt kexen till småbitar och lägg i botten i glas eller små portionsskålar.

Pensla kexen med kaffet, så att det blir blött överallt. Klicka över lite smet. Fördela ananaskompotten i glasen/skålarna. Lägg på ytterligare ett lager kex, men utan att pensla med kaffe. Blanda i likören i resterande smet, och fördela det i glasen/skålarna.

Pudra över lite kakao.

Låt stå i kylen i minst en timme, gärna över natten!

Smaskigt!

Jag såg nu när jag skulle skriva av receptet från min ena källa (ett receptblad jag hittade i en affär) att receptet på en mer traditionell tiramisu stod på baksidan. Det såg jag inte i helgen, då jag gärna velat gjort en mer klassisk, eftersom det var första gången, men det gick ju bra med den här med. Den här går att göra mer barnvänlig, ifall man tar bort kaffet, man kan byta ut det mot juice, eller stark apelsinsaft, och skippar spriten i slutet...

Nu när jag har börjat jobba lite igen, har jag, som så många andra, börjat fundera på livspusslet. Hur 17 får man ihop det här med att jobba, hämta och lämna barn, laga mat, få barn i säng, gärna tvättade och fräscha åtminstonde EN gång per vecka, och så ska man tvätta, städa, vara med på föräldramöten kors och tvärs, och dessutom ska man vara "glad, kåt och tacksam" mot sin sambo också!! Det gick an med ett barn, även om jag var 100% ensamstående med honom (vilket inte alltid är en nackdel, man slipper vara så förbannat "glad, kåt och tacksam" då... ;0)  ) men hur sjuttan bär man sig åt nu med tre? Och hur gör de som har fem, 8 eller 10 barn? Och hur fasiken orkar de ensamstående föräldrar som har fler barn? Och de tappra människor som fixar livet med flera barn, och är 100% ensamstående?! En stor, STOR tanke går till dem!

Jag är övertygad om att det är inte jobben (i sig) som gör människor stressade och får folk att "gå in i väggen", det är allt runt omkring. Alla "måsten". Vi måste (haha!!) nog börja anamma min sambos livsfilosofi lite mer: "Det finns inga måsten". En fin tanke, tycker jag, men jag har inte riktigt köpt den idén än, men jag närmar mig med små, små steg...

Sitter och tittar på barnprogramet "Oso" på Disney Channel, som är ovanligt allmänbildande idag. Eller nej, de gör en rejäl djupdykning, i judendomen. Barnen får lära sig en massa konstiga namn och annorlunda ritualer, intressant. Jag ser fram emot samma djupdykningar inom islam, hinduism och buddism! Och så klart alla olika förgreningar och alla andra trossamfund och allt vad det heter!

Hösten är här. Och med den kommer konstiga magar? Min och mellansonens magar är i alla fall konstiga.

Men med hösten kommer också härliga färger. Har skördat i min morotshink -fin-fina morötter! Nu väntar vi bara på att tomaterna och melonerna ska bli klara.... Till nästa år måste jag nog flytta på mitt lilla växthus, men våran tomt är inget ideal för växthus. Antingen är det för lite sol, men oftast alldeles för mycket sol!

För ett par helger sedan klädde jag på ungarna (de små) i varmaste höstmunderingen och for ut i skogen. Fel nr ett var att klä på dem, och mig, i varmaste höstmunderingen, för det var 20 grader varmt och sol! Fel nr två var att ta med minstingen, eller att ta med vagnen, eftersom han inte vill gå än. Trots fin Upplandsled, så gick det inte att köra med vagn i skogen. Vi körde in ca 100 meter i skogen, barnet somnade och jag och den andra lilla gossen plockade lingon. Det fanns MASSOR! Vi hade picnic med oss, och min bärplockshjälp tjatade bara om Festis hela tiden, så högt att minstingen till slut vaknade. Undrar om bärplockar-bulgarer beter sig på samma sätt, eller nej -de får ju ingen dricka! Eller lön. Eller någonstanns att bo. Med andra ord, min son ska vara glad och tacksam. Det blev han också när vi gick iväg och hade mys-picnic.

Av lingon gjorde jag rårörda lingon. Och i går åt vi köttbullar, kokt potatis, gräddsås och rårörda lingon. Åh, vad gott!      

I morgon blir det jobb igen. Skoj!

Hösten är här! Och äpplena är klara. Jag höll nästan på att glömma bort dem, på nåt sätt? Men nu har jag plockat och gjort äppelpannkaka, men hur jag än gör så blir den inte lika god som min mormors äppelpannkaka...

I dag ska jag och smågrabbarna gå ut i skogen. Jag har fyllt år, och då fick jag bland annat ett regn/vindställ av min sambo, som är alldeles fantastiskt, så nu vill jag ut och använda det. Vi blir nog inte ute så länge, men kanske hinner vi hitta nån svamp, eller ännu hellre en massa lingon! Och så ska vi picnica lite, det är ju alltid mysigt. Jag ska bara försöka hitta en skog som går att gå i med vagn, får väl se hur det går...

Medan vi flyr huset ska min sambo fortsätta med "projektet övervåning". Det har blivit så fint, jag och min karl har fått ett sprojtans nytt rum, det känns som att bo på hotell varje natt! :)

Nästan två veckor har redan farit förbi, medan jag har jobbat på förskolan. Observera, att jag skriver FÖRSKOLAN, istället för dagis. Jag vet inte rikgtigt varför, det bara blev så automatiskt, det känns nog lite "bättre" att jobba på förskola, än dagis?

Förutom att jag har något att göra om dagarna, så finns det andra positiva bieffekter. Idag efter maten skulle vi duka av, jag sa åt mellansonen, 3 år, att duka av sin tallrik och sitt glas (och han lydde!!) men tyvärr åkte besticken av tallriken, på väg till diskmaskinen, och makaronerna med pastasås flög över hela köksgolvet. Min tre-åring skriker i höga skyn. Jag var lugn och sa åt min son att ge tallriken till pappan, som stod vid diskbänken, och plocka upp besticken och sätta dem i diskmaskinen. Lugnt och sansat, och allt gick bra. "-Va! Har du gått nån kurs, eller nåt, idag?!" undrade min sambo. "Nä, vaddå?!" "Jamen du var ju alldeles lugn, du brukar ju börja skrika och gasta!" och lite rätt i det har han nog. Mitt tålamond är inte bra, alla stunder. Men med 15 ungar snurrande runt benen med olika viljor och saker som händer hela tiden, lär man sig en hel del. Prioritera. Behålla lugnet. Kommunicera (fast där har jag en hel del kvar att lära mig, men jag ska väl inte tro att jag kan lära mig allt på två veckor, som i vanliga fall tar tre år! ;0) ) Konflikthanterings-biten tycker jag nog är knepigast. Speciellt när man själv inte var med och såg vad som hänt. Mycket löser sig med ett "Förlåt", men i bland är det mer invecklat....

Hur kul det än är, så hoppas jag på ett fast jobb snart, fast jag vill helst hinna vara arbetslös en vecka först, så jag hinner putsa lite fönster, slipa trappa, klippa häcken och lite sånt först! ;0)